Något om mig själv..
Efter att ha fötts och vuxit upp (kan diskuteras..) i Göteborg på Västkusten, och efter att ha bott de senaste tjugo åren i nordligaste Sverige, betraktar jag mig framförallt som en världsmedborgare. Jag är fascinerad av, förtjust och förälskad i hela den här planeten!
Äventyr i skogen som barn, en medfödd nyfikenhet och så småningom högskolestudier till jägmästare och forskarstudier i skoglig zooekologi, fick upp mina ögon för naturens skönhet - en skönhet jag nu försöker dela med mig av genom mina bilder.
Förutom att krypa omkring på knäna i mossan med siktet inställt på småkryp och växter, tycker jag också om de svepande vidderna i fjällen omkring, liksom all slags resefotografi - framför allt eftersom jag gillar att resa (vem gör inte det?). Det händer också att jag fotograferar bröllop, porträtt, flygfoto och allehanda fotouppdrag.
För mig är fotograferandet ett sätt att fördjupa min upplevelse av naturen, kameran ett verktyg för att skärpa min blick. Om jag inte hade en kamera att släpa på skulle jag ändå tillbringa mycket tid i förundran över vår natur.
Att fotografera är roligt! Kanske därför jag roat mig med det i snart tjugoåtta år.. :o)
Vilka prylar släpar jag omkring på?
Jag har använt mig av Nikonutrustning sedan 1999 och har aldrig haft anledning att ångra det valet.
Jag har de senaste digitalkamerahusen försedda med de allra skarpaste AF-S-objektiven från 14 till 600 mm vilka för det mesta sitter monterade på superstadiga Gitzostativ med stativhuvuden från Arca-Swiss och Wimberley.
Med andra ord: finns det några tekniska fel på mina bilder är det helt och hållet mitt eget fel! Jag kan knappast skylla på utrustningen längre..
Fast det är klart, det finns ju fortfarande en och annan pryl jag egentligen boooorde skaffa.. ;)
I rättvisans namn..
Att fotografera djur och fåglar är att oombedd göra intrång i andra varelsers liv. Och medan djuren ägnar större delen av sina dagar åt ren och skär överlevnad, fotograferar jag dem för nöjes skull även om jag i och för sig försöker försörja mig på det. Därför tycker jag att det är helt nödvändigt att inte störa i onödan. Så hur bär jag mig då åt? Tja, jag tänker på det som byteshandel. Om jag sitter i ett gömsle vid en åtel för att fotografera så tycker jag att det är juste. Djuren får lite tillskottsfoder och jag får mina bilder. Juste. Att locka revirhävdande fåglar genom att spela upp en konkurrents sång? Verkligen inte. På det viset måste de lägga energi på att försvara sitt revir bara för att jag skall få några bilder. Det där är ett vanligt förekommande knep som jag emellertid tycker är klart oetiskt.
Vad med viltrika reservat då? Tja, de stora afrikanska parkerna såsom Kruger, Chobe, och Masai Mara, är huvudsakligen till för att bevara djuren och deras ekosystem. Åtminstone är det tänkt så. Så genom att betala inträde till dessa reservat bidrar man indirekt till djurens bevarande. Samma ska gäller i princip djurparker med vetenskapligt grundad uppfödning av hotade djurarter. (Naturligtvis måste man ange om bilder av djur är tagna i fångenskap.) Jag ägnar mig inte åt zoofotografering eftersom det inte lockar mig, men jag fördömer det inte. Viltrancher är någonting helt annat! Det är platser där stora kattdjur (huvudsakligen) hålls fångna och tränas att agera framför kameran. Det är ytterst motbjudande. Inget foto, hur fantastiskt det än må vara, är värt att låsa in vilda djur bara för att vi skall kunna plåta dem!
Lita på mig..
Dagens bildbehandlingsteknologi har skapat möjligheter man tidigare inte ens kunde drömma om. Adobe Photoshop låter en skapa bilder som är kusligt realistiska och att 'photoshoppa' har blivit en egen konstart. Och det är helt ok - så länge som man är öppen och ärlig med det. Problemet är att inte alla är det. Hösten 2011 skakades svensk naturfotografi av en skandal, när en känd naturfotografs makalösa bilder av lodjur visade sig vara inte bara ihopklippta fuskverk, utan de ingående lobilderna var till och med stulna från andra fotografer. Detta gav upphov till en livlig etikdebatt vilket nog var på tiden.
Varje fotograf använder Photoshop, eller något liknande program, på sina bilder i varierande omfattning. Jag använder huvudsakligen Photoshop Lightroom och jag använder det till att ta bort fläckar från sensordamm, till att justera färgmättnad, kontrast och liknande. Det är framför allt för att kameran inte är ett perfekt verktyg. Den klarar rent tekniskt inte alltid av att fånga motivet så som mitt öga uppfattade det. Men jag varken lägger till eller drar ifrån bildelement. Och skulle jag någon gång få för mig att göra det skulle jag vara noga med att se till att det tydligt framgick.
Var man skall dra gränsen är inte helt lätt. Vad är bättre, att plocka bort ett störande föremål i naturen eller att göra det i datorn? Tänk om det störande föremålet är något litet kryps livsmiljö? Kanske man gör minst skada genom att ta bort det i datorn, trots allt? Eller, ännu bättre, genom att låta det vara! Så länge man är ärlig och tydligt redovisar hur man gjort tycker jag att det är upp till var och en att bestämma. Personligen försöker jag tänka igenom sådana här saker och lovar att vara ärlig med hur mina bilder blir till.
